Byggtips / Belysning Du-lok

I arbetet med att digitalisera mitt mycket gamla Du-lok blev jag tvungen att för första gången våga plocka isär ett lok. Det var mycket spännande innan jag efter diverse filande och lödande fick loket på spåret igen. Efter det arbetet fick jag lite blodad tand att våga göra fler ingrepp. Jag hade i arbetet haft problem med belysningen och även om det nu fungerade ville jag prova att byta ut de gamla glödlamporna mot lysdioder. Jag använder inte mitt DU-lok till växlingsarbete så planen blev att ha vitt ljus fram och rött bak och då bli utan belysning när loket backar. D.v.s. att ansluta två belysningspaket till den vita och den blå kabeln från dekodern. För att ge plats åt mitt främre belysningspaket sågade jag bort det gamla lampfästet i chassit. Det kommer nu att bli framändan på loket.

Tre lyktor fram kräver tre dioder. För att kunna göra en mall höll jag ett papper bakom fronten på kåpan och markerade platserna för de tre lyktorna. Markeringarna överfördes till en liten plywoodbit där jag borrade tre tvåmillimetershål.
Belysningspaketet fram består av tre vita 1,8mm lysdioder från Kjell o Company och ett motstånd. Motståndets ohmtal bestämmer hur intensivt man vill att belysningen skall bli. Ju högre ohmtal desto lägre intensitet på ljuset. Det är alltså en fråga om tycke och smak. Jag valde ett motstånd på 39 kOhm. Nu gäller det att skilja på vad som är plus och minus på dioderna. Jag börjar böja de kortare minuspolerna. Dioderna parallellkopplar jag.
Den tredje dioden skall bli topplykta. Eftersom det är mycket trångt under kåpan måste man fila lite på den tredje dioden. Jag har inte lyckats kratsa ur tillräckligt i lokkåpans tak för att dioden skall gå att trycka ut genom lykthålet utan att fila lite på själva dioden. Man får vara väldigt försiktig. Filar man för mycket lossnar armen när den bockas. Den tredje dioden vänder jag därför med tjocka runda sidan uppåt. Jag prövade mig fram innan jag lödde fast de andra två.
Jag har alltså börjat med att vika ner minuspolerna på dioderna. De återstående armarna viks nu mot varandra på ett sådant sätt att allt får plats framför motorn.
Motståndet får plats mellan de nedre dioderna där ena sidan på motståndet löds mot diodernas plus och den andra på´den blå kabeln som kommer från dekodern. Den vita kabeln från dekodern löds sedan mot lampornas minuspol.
Längden på kablarna från dekodern måste anpassas till att det skall gå att ta av kåpan trots att dioderna sitter fast i kåpan. På bilden får man en uppfattning hur långa kablar jag använt. Den gula kabeln från dekodern som syns på¨bilden kan förstås kapas redan nu.

Nu skall kåpan anpassas. Fönster och lyktglas måste pillas bort. Förarens "bord" med två av lyktorna använder jag inte. Från fönsterdelen skär jag bort lyktan. En minifil får göra resten av arbetet för att ge så mycket plats som möjligt i det trånga utrymmet.
Fönstren sätts åter på plats och lyktpaketet kan pressas in i lykthålen. Det skall nu passa precis.
Efter att ha testat att det fungerar som det skall, plockas kåpan av igen. Nu skall kåpans bakre del anpassas. Denna gång behåller jag "förarbordet" med sina två lyktor. Fönsterdelen rensas från övre lyktan precis som i framändan och så sätter jag svart isoleringstejp på baksida av fönstren för att det inte skall synas något rött ljus nere i hytten. Hålet från övre lyktan fyller jag igen med en kort bit ogenomskinlig rund 2mm plaststav som utåt målas i lämplig färg. Det skall se ut som en släckt lykta. Jag borrar hålet där den röda dioderna skall sitta. Jag har använt en tvåmillimetersborr, vilket är lite för stort (borde varit 0,8) jämfört med hur det ser ut på kåpan, men eftersom det är trångt under taket har jag inte lyckats få ut dioden tillräckligt med ett mindre hål. Eftersom dioden bara har en belysningsvinkel på 30 grader måste den passa rätt precis för att det skall gå att se att det lyser även om man inte tittar rätt bakifrån.
Mellan den röda dioden och den blå kabeln från dekodern har jag lagt in ett motstånd på 390 kOhm för att det skall lysa, som jag tycker, rimligt starkt. Jag böjer dioderarmarna så att motståndet hamnar på tvären. Sedan sätter jag fast paketet med isoleringstejp. Även här gäller att kablarnas längd anpassas för att det skall få plats under kåpan. Jag hade tagit bort det längsgående kopparblecket, som går till pantograferna, i kåpans tak redan tidigare. Det bör sparas för att minimera antalet kablar mellan belysningspaketen och dekodern. Jag får pröva det på nästa Du-lok.
Där fram blir det något lite ljus som får läcka. Det gör att den lilla lokföraren som jag limmat fast på dioderarmarna faktiskt kan anas.
Efter att ha genomfört projektet har jag börjat se andra möjligheter i min lilla minivärld. Jag vill att det skall ge en illusion av något verkligt om man fotograferar. N-skalan är verkligen liten men även det kan man kanske luras med. Stolen är i skala 1:10
Denna artikel finns även i den utmärkta tidskriften Modelljärnvägsmagasinet nr 13. 

Bosse Tobiasson
semafor