Historia

Klubbens historia

Början
JÄRNVÄGSSÄLLSKAPET bildades i oktober 1939 som andelsförening och hette då ”Swedish American Railroad Society”. Mycket snabbt, efter ca 6 månader, kunde en bana i skala 0 (1:45) visas för publik i en lokal på Klippgatan på Södermalm. Man byggde och körde modeller med amerikanska förebilder. Vid invigningen av banan deltog representanter för USA:s legation i Stockholm.
Några år senare flyttade man bana och modeller till en ny lokal på Linnégatan. På våren 1948 byggdes en anläggning på Skansen inför en utställning under sommaren. Inför den såg nya modeller dagens ljus. Andelsföreningen ombildades till idéel förening och bytte namn till Järnvägssällskapet, JS. Till hösten flyttade man tillbaka till Linnégatan och började bygga en helt ny banan i skala H0 (1:87). Utställningen på Skansen gjorde att en del av modellerna blev utslitna.
Sundbyberg
Fram till 1960 byggde man och körde i skala H0. Man fick då en ny lokal, och större, i källaren hos Sj i Sundbyberg. Där började man åter att bygga i skala 0. 1970 ville några medlemmar bygga en bana i den då relativt nya skalan N (1:160) och en del av lokalen avdelades för den. På N-banan kördes både europeiska och amerikanska tåg. På 0-banan kördes företrädesvis modeller med svenska förebilder.

Samarbete med Leksaksmuseet, del 1
1975 sade SJ upp JS till avflyttning. SJ skulle ha lokalen till arkiv, vilket det ännu inte har blivit något av. Vi tillbringade åren fram till 1980 som hemlösa. 1980 flyttade vi in i källaren på Leksaksmuseet vid Mariatorget. Vi fick rum för en 0-bana och en N-bana. N-banan blev förhållandevis snabbt körklar. 0-banan fick tämligen fort en struktur där en spårplan kunde skönjas. Delar av banan från Sundbyberg hjälpte till att snabba upp bygget. I och med ett ökat intresse för N-skalan så minskade dock intresset för 0-banan.

I takt med att N-banan blev alltmer körduglig växte kravet från museet på att vi skulle köra visningar för museibesökarna på helgerna.Tyvärr innebar det att takten på byggandet avtog och att vi fick använda byggkvällarna med att reparera banan inför nästa visning. Visningarna gjorde också att vi förlorade medlemmar.

0-banan försvinner
1986 fick vi såga isär N-banan och skrota 0-banan. Huset skulle grundförstärkas... När arbetena var klara, hade de disponibla ytorna minskat och det fanns inte längre plats för 0-banan, som då avvecklades. I samband med detta lämnade en del medlemmar klubben. Järnvägssällskapet blev därmed en klubb för N-rallare.
Hösten 1990 kunde vi åter börja bygga på en ny bana. Med hjälp av delar från den gamla banan fick vi snabbt fram en grundstomme. Under den första delen av 90-talet byggdes ungefär hälften av banans landskap och 90 % av spåren. Under den senare delen av 90-talet ägnade vi oss åt att förbättra såväl spårläge som landskap. I februari 2004 tvingades vi riva banan eftersom Leksaksmuseet blev uppsagda från lokalerna.
Samarbete med Leksaksmuseet, del 2
I augusti 2004 kunde vi flytta in i dom nya lokalerna i Leksaksmuseet på Tegelviksgatan. Den sk vändåttan lyckades vi rädda och är det som vi idag kan visa för museets besökare. Den är timerstyrd och kan köras av besökarna med hjälp av en knapp.

Framtiden
Medlemmarna arbetar nu med den nya banan. men den här gången konstrueras den i sektioner så att det är möjligt att del och flytta den om behov skulle uppstå. DN har meddelat att det skall byggas bostäder på den tomt vi huserar, men det är förhoppningsvis många år tills dess...

Så här har vi tänkt oss att rummet skall disponeras, men ännu är ingen definitiv spårplan bestämd även om det finns många ideér om banans sträckning.
Mumindalen, staden, hamnen och underjorden är arbetsnamn på några platser på banan, men ingen vet vilka av dem som kommer att realiseras.
semafor